Smygpremiär

Ja då va årets första fisketur avklarad. Om man nu kan kalla det för en fisketur med tanke på hur lite fiske det blev. Eftersom isarna fortfarande ligger stadigt i våra vatten så bestämde vi oss för att prova en å som vi tidigare aldrig fiskat i.

Det var som sagt ingen av oss som fiskat där tidigare så vi parkerade bilen vid åns nedre utlopp. Glädjande nog hade isen släppt mer än vad vi trodde i sjön där ån mynnar ut. Självklart var vi tvungna att låta några beten känna på det kalla vattnet. Vi testade vår lycka med jiggar och spinnfluga. Tyvärr, men inte helt oväntat resulterade det i 0 fångade fiskar. Efter en kopp kaffe och en kanelgiffel eller två kände vi oss manade för att ta i tur med det som vi åkt dit för, ån. Detta skulle visa sig vara det dummaste vi gjorde den dagen.

Skogen var långt ifrån lätt framkomlig och snön låg fortfarande djup på vissa ställen, och på andra hade smältvattnet lett till ordentliga översvämningar. På grund av det höga vattenståndet var det väldigt svårt att överhuvudtaget komma fram ordentligt till ån. Det blev några sporadiska kast på de minst dåliga ställena som vi hittade. Fiskelyckan här var inte heller så oväntat lika dålig som i sjön. Vi beslöt oss efter, som det heter på ren svenska , ett jävla slit ta oss tillbaka till bilen. En snabb genväg genom skogen skulle ta oss till vägen och bilen på ett huj. Detta va heller inte lika lätt som vi trodde. Efter att tagit oss över områden där bävrarna hade förvandlat varje träd till livsfarliga vassa pålar och över stock och sten kom vi slitna tillbaka till bilen.

Ja, att kalla det för fisketur är lite missvisande. Terrängpromenad med inslag av fiske skulle jag säga. "Ja nu vet vi hur Frodo och Sam kände sig" kommer jag ihåg att jag sammanfattade dagen när vi luffsade tillbaka mot bilen.

Eländet var tyvärr inte heller slut när vi kom till bilen, självklart lyckade vi (jag) köra fast på den leriga skogsvägen. Men efter att Sebbe tagit över ratten och jag puttandet så kom vi i alla fall loss. Om det var Sebbe som var för svag för att knuffa eller om det var jag som var för dålig förare låter jag vara osagt.

Men det var i alla fall en perfekt premiär, för nu kan det bara bli bättre, mer fisk och trevligare förhållanden ligger och väntar på oss.