Idag åkte jag ut själv. Sebbe visade tecken på att han börjar bli gammal genom att ställa in fiske pga. han skulle orka gå på kräftskiva på kvällen. Kalle hade dödat hjärnceller kvällen innan istället, så ensam styrde jag båten ut i blåsten. Allt gick fel denna dagen, allt men ändå upplevde jag mitt livs än så länge häftigaste fiskeupplevelse.
Som sagt när jag kom ut på sjön blåste det kraftigt. Jag hade dagarna innan kollat på fisheco's vertikalfiske film. Inspirerad av den tänkte jag att jag skulle prova mig på lite diagonalfiske efter gädda. Jag satte på ett gummibete riggad med kroken på ovan sidan. Jag fick till en hyfsad drift och studsade betet metodiskt mot botten. Helt plötsligt tog det tvärstopp. Betet fastna bakom en sten, en kombination av svåra förhållande och en allt för hårt ställt broms gjorde att linan small av som ett brev på posten. Jag svor för mig själv, de va då en jävla start. Jag provade det mesta den här dagen, 4 missade hugg och en tappad fisk var facit när jag började tänka på refrängen. Inget hade fungerat och allt som kunde jävlas hade jävlats.
Något uppgiven satsade jag på att ro drag över ett område som jag hoppades på skulle kunna leverera gädda. En soft 4-play i färgen real herring fick förtroende som bete. Strax innan jag skulle styra båten mot land kände jag en stöt i betet, troligen en sten men kontakten fick hjärnan att vakna till, direkt efter kom två hugg och mothugget möttes av ett fullkomligt stumt spö. Satt jag i stenen? Det kändes ju precis som en fisk. Jag lyfte spöt och då kom svaret, stenen drog iväg som ingen sten tidigare hade gjort. Detta följdes av en fantastiskt underhållande drill där hon länge tog betydligt mer linan än vad hon släppte ifrån sig. Gång på gång sprutade linan av rullen och hon stod länge och tryckte på botten. Till slut kom hon upp med huvudet och majestätiskt skakade betet. Detta följdes av hon tog ytterligare 10 meter lina. Plötsligt vände hon och simmade mot båten istället, halvvägs mot båten bjöd hon på en riktigt lufttur och jag tjöt av upphetsning. Till slut fick jag in henne till båten och lyfte med ett bestämt gälgrepp in henne i båten. När hon väl lågt säcken fick jag ta ett par sekunder att lugna mig medan kroppen skakade av gäddfeber. Snabbt rafsade jag fram vågen ur väskan, jag kunde inte vänta med att få veta vad hon vägde. Ett tryck på on knappen möttes av texten Lo, hjärtat stannade för en sekund. Nej det kunde inte vara sant. Slut på batteri, inte nu! Ett tryck till, följt av samma text. Ett måttband hade jag i alla fall och den ordentligt tjocka gäddan mätte 102 cm. Jag va alldeles för uppspelt för att tänka tillräckligt klart för att komma på att jag i alla fall hade en fjädervåg i lipgripen. Inte heller hade jag en tanke på att ta ett snabbt kort på gäddan i säcken. Desperat ringde jag istället till Sebbe.
-Tja är du hemma? Jag har en gädda säckad och behöver en våg.
- nej jag är på kräftskiva och har druckit öl.
Besviken på att jag aldrig skulle få veta vad maddamen vägde kunde jag i alla fall konstatera att den mycket möjligt va den största fisk jag hittills hade fångat (pb 6,7 kg). Nått som i alla fall kunde konstateras var att det va den vackraste gädda jag sett med en svagt färgad leopardbuk.
Besvikelsen förvandlades dock snabbt till glädje. Vilken fantastisk fisk och kamp. Visst skulle jag gärna vilja veta vad hon vägde, men ärligt så spelar det mindre roll nu. Nått som dock betynger mig är att jag inte hade någon vän att dela denna sjukt härliga upplevelse med.
Även om jag önskar att den här historien hade skrivits på ett annat sätt, så lärde jag mig i alla fall en sak. Vi sportfiskare jagar ständigt pb'n. Men när allt kommer omkring har den faktiska vikten inte så stor betydelse. Det är det här vi drömmer om och lever för. Att efter en adrenalinstin drill, med skakig hand få lyfta en vacker gädda i båten. Om jag tar henne igen, då ska både kameran och vågen dokumentera, det är ändå en sak som är säker!
Skitfiske!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar